Höstträff på Gransegel!
Onsdagen den 29 september

Höstträffen var välbesökt (för att vara i en klubb som kanske sjunger på sista versen om inga nya vill ställa upp och jobba i styrelsen, se uppropet på nästa uppslag). Det kom 18 personer, varav en från Vegaklubben. Vi skulle ha varit ytterligare tre men en punktering satte stopp för deras deltagande.

Vi samlades på loftet som segelverkstaden kallas. Sedan tog en aktiv och duktig seglare, Björn Hägerman, hand om oss. Först visade han hur man designar segel i datorn. Idag gör de inga standardsegel, utan en individuell anpassning för varje beställare. Det finns dock mallar att utgå ifrån. Man skapar ett underlag till lasermaskinen som skär till de olika delarna, paneler, till seglet. Datorprogram ser till att minska dukspillet vid tillskärningen.

Sedan vandrade vi vidare till symaskinen där panelerna sys ihop. Därefter till ett bord stort som storseglet på em Omega 42. Här fixar man till fickor för lattorna. Sedan finns ytterligare ett däck där man syr på förstärkningar på segel och sätter i lattor. Detta är ett tungt arbete.

Man syr i hög utsträckning segel. Det gör att de håller bra. Men vissa segel som spinnaker använder man tejp. För tävlingssegel så använder man även lim.

Vi fick också en lektion i hur olika dukar är uppbyggda. Dacronduk går bra till Viggen då den i dessa sammanhang räknas som en lätt båt. Den tvärgående tråden som är kort spänns hårt för att seglet skall bli stumt och få bra form. Duken kan vävas olika tätt och ju tätar desto bättre kvalitet. Prasslighet är ett tecken på kvalitet, men det är inget som vi amatörer kan avgöra så lätt. Duken efterbehandlas i varmmangel och med spackel för att den ska bli styvare och hålla formen bättre. Spacklet försvinner med åren och påverkar seglets egenskaper genom att dess vingprofil ändras. Vad detta innebär kom vi till lite senare.

Laminatväv är mer avancerad. De består av flera skikt med väv som limmas ihop så att de stumma trådarna bildar ett starkt nätmönster. Här använder man plastfilm istället för spackel. För att förstärka duken kan man limma på ett lager dacronduk ytterst. Laminatdukar kan göras i olika material, men polyester ger en billigare duk.

Björn sa att alla segel innehåller kompromisser av olika slag. Det ledde över till en genomgång av segelprofiler och belastning på seglen vid olika vid. Genuan är känslig men samtidigt det viktigaste seglet. När det gäller en mastheadriggad båt som Viggen så rekommenderade kan trimma akterstaget.

Det är viktigt att seglet har rätt profil och att det går att justera det efter vinden. Björn påpekade att vid fel profil så dras båten inte framåt och lutar mer. Det är ju känt att Vigg ska seglas upprätt. Men ibland så är det lite svårt i praktiken. En viktig orsak är att många av oss har för gamla segel. Själv konstaterade jag att mina segel är nog 27 år även om de inte är original. Gamla segel gör kryssen ineffektiv genom att fel profil ger sämre dragkraft men även genom att kölen genom lutning blir mindre effektiv. Kölen fungerar som en vingprofil i vattnet. Viggens relativ korta köl blir då ännu kortare och orkar inte hålla kursen utan båten glider i sidled. Så om det kommer något tips på hur man förlänger kölen i marsnumret av ViggenBladet är det kanske inte ett aprilskämt utan ett sätt att förbättra kryssförmågan utan att köpa nya segel.

Vi fick oss också till livs att trimning inte har så stor effekt på gamla segel då de tappat i form och styvhet. Det är nog inte bara ett försäljningsargument. Men det kan ju vara glädjande för de som inte lägger ner så mycket möda på trim. Man kan ju alltid hävda att med gamla segel såg går det lika bra ändå. Blir det alltför motigt så finns järngenuan att tillgå.

Efter kaffet utbröt sedan en allmän frågestund. Den hade nog kunnat fortsätta ett bra tag till men vi hade lovat Björn att sluta vid klockan nio så att han hann med tåget hem innan det blev alltför sent. Vi fick med oss Granboken hem för att kunna ytterligare förkovra oss i trimning om vi har segel som klarar det. Men det kändes bra att få nya kunskaper om segel och trimning. Det inspirerade även till kommande dagar på sjön i Viggen nu när höstmörkret börjar komma och torrsättningen är avklarad. Eventuellt så drömmer man också om nya cruisingsegel.

K-G Sabel i 472 Potentilla